det flyter på
vad har hänt sen sist? några automatlarm, en del undersökningar, en stor tankbilsolycka som ni säkert hört/läst om de flesta av er och idag brand i kyrka. det har varit galet lugnt på jobbet larmmässigt, men en MASSA slangtvätt. jobbat väldigt intensivt nu i juli så det ska bli skönt när semestern kommer den åttonde augusti.
i övrigt i livet försöker jag och johan planera vad vi ska göra på den där semestern, vi bygger upp diverse möblemang för vår bostad nu när vi äntligen har lite pengar till övers, försöker fundera ut något slags mål med vårat gemensamma liv och jag börjar sakna många. var hem till jämtland en intensiv vecka för att tjäna stålars och återse kära bekanta på storsjöcupen, vilket stillade en del av abstinensen för ett tag. nu är det istället vännerna i klassen och livet i stockholm (observera: inte stockholm i sig) som jag börjar sakna. aldrig så mycket som norrland, det lovar jag. men det var något speciellt, vi ville ju samma sak. och nu undrar man hur det går för alla: vad de har varit med om, om de får förlängt efter sommarvik, om de ska stanna kvar som brandisar överhuvudtaget. massa. och väldigt få har man kontakt med. och nu är det ingen termin efter praktik, inget återvända och dela erfarenheter, inget busande, bråkande, gymande, rökdykande. inte ens tvätta brandbilar tillsammans en solig vårmorgon eller sitta i gräset och utvärdera en tvåtimmarsinsats. inga lärare, ingen björken, inga RB90.
inga älskade klasskamrater.
i övrigt i livet försöker jag och johan planera vad vi ska göra på den där semestern, vi bygger upp diverse möblemang för vår bostad nu när vi äntligen har lite pengar till övers, försöker fundera ut något slags mål med vårat gemensamma liv och jag börjar sakna många. var hem till jämtland en intensiv vecka för att tjäna stålars och återse kära bekanta på storsjöcupen, vilket stillade en del av abstinensen för ett tag. nu är det istället vännerna i klassen och livet i stockholm (observera: inte stockholm i sig) som jag börjar sakna. aldrig så mycket som norrland, det lovar jag. men det var något speciellt, vi ville ju samma sak. och nu undrar man hur det går för alla: vad de har varit med om, om de får förlängt efter sommarvik, om de ska stanna kvar som brandisar överhuvudtaget. massa. och väldigt få har man kontakt med. och nu är det ingen termin efter praktik, inget återvända och dela erfarenheter, inget busande, bråkande, gymande, rökdykande. inte ens tvätta brandbilar tillsammans en solig vårmorgon eller sitta i gräset och utvärdera en tvåtimmarsinsats. inga lärare, ingen björken, inga RB90.
inga älskade klasskamrater.
Kommentarer
Trackback
