wow
Jag blev lite bättre på att skriva, ett litet tag. Men det har ju blivit lite av en ond cirkel när folk inte läser eller kommenterar också.
Nu skriver jag iallafall, för min egen skull.
Jag är helt utmattad. Och lycklig. Och nervös.
Det har varit en galen bergochdalbana här hemma mellan mig och Johan och jag kan inte ens förklara hälften av allt som hänt. Idag har vi iallafall bestämt oss för att vi vill och ska vara tillsammans. Jag vet inte varför, men det känns annorlunda nu. Jag tror att det kan fungera, jag tror vi kan bryta våra dåliga vanor. Framförallt så hoppas jag.
Det är ju Johan som jag vill leva med.
