Så var det.
Men, ska inte tjata mer.
Jobbigt nu. Känner mig så otroligt vilsen. Trodde ju verkligen att jag hittat min grej och just nu känns det bara förvirrat. Inget känns kul, inget som jag funderar på heller. Ingen riktning i livet känns rätt eller rolig. Ska man jobba, plugga, skaffa barn, flytta ihop, flytta isär? Allt är helt förvirrat. Och jag som alltid brukar känna mig själv rätt bra, har ingen koll alls. Får ingen kontakt liksom, när jag försöker känna vad jag vill. Kanske är för jag jobbar så mycket och är så ivrig att förändra denna inte så väldigt bra situation som vi befinner oss i. S T R E S S. Mitt gissel i livet. Vare sig det är positivt, negativt, kommer utifrån eller är jag själv som vill nåt så känner jag mig nästan alltid stressad. Och då blir ju allt jobbigt. Kanske därför som inget känns kul. Jobbar alldeles för mycket nu (gör 240 timmar på 23 dagar) och träffar nästan aldrig Johan. Var ju inte direkt så vi hade tänkt oss att det skulle bli. Det är inte ens skönt att vara hemma för det är sånt sjukt j-la liv här utanför från morgon till natt. Helt sjukt, har aldrig varit med om nåt liknande. Ingen unge i området vet hur man gör när man pratar.. Alla skriker när de ska säga nåt, även om de står bredvid varandra. Så sparkar de fotbollar i väggarna och bråkar och jävlas. Det är så man blir riktigt osugen på att skaffa några egna ibland.
Nu ska jag lägga ner så ska jag och Johan äta lite grönsaks- och fruktsnacks i soffan innan det är läggdags. Såklart har vi inte en kväll tillsammans då båda är lediga dagen efter (har inte haft en enda sådan på hela sommaren). Imorgon är det min tur att kliva upp på morgonen. Imorse var det Johans, men det märktes inte eftersom Zina vaknade vid halvsju med grymmaste diarrén så jag fick minsann masa mig upp. Och vem säger att vi inte har barn?
Hjälp mig nån, vad ska jag ta mig till med mitt liv? Och vad gör man när INGENTING känns roligt?
Usch tjejen. Låter inte bra. Jag är väl kanske ingen som ska säga så mycket men jag tror ändå det bästa är att ta en bit i taget. Det första är kanske att se om du verkligen vill jobba där du nu jobbar. Kanske du/ni ska söka er till andra stationer i Sverige? Eller kanske byta inriktning helt? Flytta hem igen tycker jag vore en toppen idé =) Att ha ett jobb som man inte trivs med och som "ställer till det" i det privata livet är nog inte det roligaste kan jag tänka mig... Att jobba stenhårt är kanske inte det bästa när man förlorar så mycket på det privat..?
Jag hoppas det löser sig för dig/er!
Några planer på att komma upp?
Kram Kram
PS. Ja, det var planerat. Eller vi sa: "blir det så blir det" Och det blev det =D
ge det åtmisntone en chans till gumman! Jag vantrivdes på lian men stortrivs nu. Gäller att man hittar rätt station. Så ge inte upp! Puss på dig
