faijah

Orden är alldeles för små och futtiga för att jag här ska kunna beskriva vad som hänt i helgen. Nu lät det nästan som att det är nåt bra som hänt. Eller visst, det är bra också. Men..

Jag och Johan har haft så galet mycket bråk sista dagarna och jag har som jag skrev skjutit honom långt ifrån mig.. Det slutade iallafall med att vi sa upp bekantskapen med varandra i helgen. Jag dundrade över och lämnade tillbaka nyckel och allt.. Dundrade hem igen utan att Johan kom med några gigantiska protester.

I vilket fall lyckades vi på något sätt hela tiden ta kontakt igen och så helt plötsligt rann ilskan av mig. Jag bad honom komma förbi och det blev en lååång försoningskram. Nu är vi sams och vi ska inte bråka mer(!).

Men det har förstört så mycket mellan oss, alla bråk. Det hade ju förstört mycket redan när det tog slut, men då trodde vi att det skulle bli bättre när vi flyttade isär. Så blev det inte bättre, så ni kan ju gissa hur det är nu..

Jag vet inte om det finns någon chans att vi någonsin hittar tillbaka till varandra och det känns väldigt tråkigt och jobbigt. Nu är det här kapitlet slut liksom och jag ville ju inte det. Jag hade inte gett upp. Och självklart kan jag leva utan honom och självklart hittar jag nån ny. Men jag ville ju att det skulle vara han.
Men, vi är iallafall vänner.