faijah

Hej allihopa!

Jag och Johan har smygstartat och tagit ledigt från skolan idag för att börja påsklovet och resan norrrut lite i förväg. Befinner mig just nu i Gävle, nysprungen (en och en halv timme ungefär, nyduschad och alldeles ensam hemma i flera timmar med en sovande hund, en dator och massa bra böcker!! Helt underbart är det just nu. Just därför hade jag tänkt att detta skulle bli en glad blogg, men jag har visst fått order om att lägga in följande, så det blir inte så glatt ändå:




Barnens gråt har tystnat för all evighet,
På grund av en grym bryskhet.
Ta med dig detta ljus,
låt det brinna i ditt hus.

Bloggare kan visa våra politiker,
att vi alla är samhällskritiker.
Våldet måste få ett stopp,
det är dags att vi vaknar opp.

Vi kan alla dra vårt strå till stacken,
för ingen vill väl få en kniv i nacken.

Ta gärna med dig detta ljus och text till din blogg.
©Vicke

-Tillägnat barnen i Arboga. När jag hörde om det reagerade jag säkert som så många andra. Jag tyckte det var jättehemskt (gör fortfarande naturligtvis) och vände mig till Johan (vi satt i bilen) och sa: tänk att det sista de två barnen fick uppleva var att deras egen pappa (förmodligen), deras trygghet och förebild (man är ju alltid det på ett sätt, även om barnen inte bodde med honom) gjorde de så illa och tog deras liv. Vad hemskt!

Men jag börjar bli urbota trött på hur ignoranta och hycklande svenska folket kan vara när det gäller död och hemskheter. Inte ser jag en sådan bild på varje blogg varje dag om barn som dör i Irak, Sudan (som vi just läst så mycket om) eller ja, i princip vilket afrikanskt land som helst. I jordbävningar, vulkanutbrott, getton, HIV/AIDS, av svält osv. Detta är absolut inte riktat mot dig Jessica, jag tycker det är jättefint att du bryr dig och visar det, och jag vet att du inte bara bryr dig om svenskar som råkar ut för något. Detta är mot Sverige i helhet. Vi skänkte hur mycket pengar som helst till Thailand och alla deras offer i Tsunamin, men jämfört med Indonesien och Sri Lanka var ju storleken på katastrofen i Thailand ett skämt. Men det fanns fler svenskar där.. Betydligt fler. Och det är klart att det är värst om någon som är nära en försvinner, men det var ju inte bara de som kände någon som reagerade så starkt över katastrofen i Thailand. Jag också. Men jag tror och hoppas att jag har lärt mig en del om hur världen ser ut sedan dess..

Ni förstår säkert vad jag menar. Ska iallafall sammanfatta mig: jag vill verkligen att vi ska bry oss, men då ska vi minsann bry oss i allt. Inte bara det media serverar oss vid frukostbordet för att det är smaskiga nyheter som drar läsare.. See what I mean? Lite Erikinspirerade åsikter, men så har jag lärt mig mycket av den fina människan också. 

Skickar en tanke till alla mina underbara vänner och en puss till min älskling!